måndag: döden, döden..
idag hinner jag inte uppdatera så himla mycket..
anledningen är att jag har en dotter hemma som är sjuk, jag ska hälsa på en vän som förra veckan förlorade en nära anhörig. inte samma som jag skrev om förra veckan dock..
denna ringde i helgen när vi inte var hemma och berättade detta.. jag vet inte vad jag ska säga längre.. det börjar bli många som försvinner ifrån oss nu.
för 2 år sedan hade jag och conny tillsammans 3 stycken i vår närhet som drabbades av hjärnblödningar.
en med dödlig utgång.
det finns ingenting positivt med att någon dör, men det kan finnas omständigheter som gör att det känns lättare att acceptera varför det hände.
i vårat fall fanns det 2 alternativ. connys pappa dog av något som kallas spontan hjärnblödning.
den typen av hjärnblödning har iprincip 2 utvägar, antingen så vaknar man och man ligger som ett paket och bara finns eller så dör man.
vad tror ni känns bäst? att får somna och inte lida eller liga som ett paket?
vi kände iaf att det var det bästa som skedde, eftersom han hade ett väldigt aktivt liv förut.
det gjorde det lättare att hantera saknaden. och du är saknad börje...
nog om död och elände för idag. jag tror att jag ska börja mina inlägg som astrid lindgren gjorda med sina samtal med en nära vän: döden, döden.
ja, så man har det avklarat liksom..
nu ska jag göra mat och kolla till mitt lilla hjärta i sin säng hur hon mår..
vi syns!
pok
